Jag har aldrig någonsin träffat någon som LEO förut. Det tror jag inte ni heller har gjort, för såna som han är väldigt sällsynta. Jag som inte ens trodde att såna som LEO fanns. Såna som kan få en att skratta när man bara vill gråta, som kan få en att le sådär jättetöntigt när man mår dåligt, såna som är den bästa delen av ens liv. Men han finns. 

Jag kommer ihåg hur det var i början. Han sa att han var bäst, precis som alla säger, och jag svarade att nej jag är bäst, precis som alla skulle svarat. Men shit vad jag skulle få ångra det sen. Han hade rätt. Han är bäst, jag insåg det. Med han så är ingen tid slösad eller ovärd. Det kan vara tyst, det kan vara mörkt. Det kommer aldrig att spela någon roll. Mitt liv har blivit så mycket bättre med han i det. För att han är så jävla bra och jag tycker synd om er som inte fått lära känna han. Han uppskattar mig som ingen annan gör, han tror på mig som ingen någonsin gjort. Han bryr sig mer än vad någon människa ens är kapabel till och han förtjänar mer än den här lilla texten. Inte ens kapitel eller flera tusen ord skulle vara tillräckligt. Jag skulle inte klara en sekund utan honom. Nej, jag överdriver inte. 

Okej? Okej.